ALMco

Nu börjar alla svenskar/svenskfamiljer att komma tillbaka till Shanghai efter sköna semesterdagar hemma.I fredags kom Jocke tillbaka till jobbet skönt utvilad efter att ha andats svensk luft i 5 veckor. Han nämde i förbifarten att hans fru Lena brukar läsa våra inlägg här på hemsidan- och det är sådant som är så roligt att få veta.
Så Hej till Lena och alla andra som brukar titta in på webbsidan- Kul att ni besöker oss och välkomna tillbaka!

Eftersom vi skall få besök( det första och enda från Sverige kan tilläggas) nästa vecka, så har både Fabian och jag naturligtvis börjat hosta. Jamen visst, det är ju precis den timingen man vill ha-not.. Det blir inte många timmars sömn, då vi hostar i olika omgångar. Så , idag frågade jag Li om det fanns någon bra medicin på apoteket som man kunde köpa utan recept. Och snäll som hon är, skriver hon ner på en lapp vad jag skall fråga efter. ( Livet har blivit mycket lättare sedan Li flyttade in i vår modul, för hon hjälper gärna till)
Så jag går iväg till apoteket med min lilla lapp.

Ja, man känner sig lite som ett barn med en lapp i handen- men i alla fall.
Jodå, de hade både vuxen som barn medicin.

Så fram med miniräknaren och trycka på lite siffror. Det skulle kosta 124 rmb. Det var ju billigt tänkte jag. Men innan det skulle slås in i kassa apparaten upptäktes att det var något fel. Så det räknades om. Ny summa som var 240 rmb. Fortfarande ganska ok. Men så var det något som inte stämmde igen, så nya siffror- och nu skulle det kosta 340 rmb. Lite dyrt tänkte jag, men ok, här finns ju ingen subvention från staten som vi har på läkemedel hemma. Så jag tar fram mitt Visa kort för att betala, samtidigt som tanten verkligen slår in summan i kassaapparaten. och summan blev inte allt 134 rmb utan…

34 rmb(!). Så jag betalade med en hundralapp istället.

Nu hoppas vi bara på att medicinen funkar också, så vi får sova inatt…!!

Vilka plus finns det då med att bo här.
Ja, inte de som man först trodde, att det skulle vara roligt och lärorikt att
umgås i-och med- den kinesiska kulturen. Att vi skulle ata god mat i trevlig miljö,
och sitta ihop med lokalbefolkningen och surpla Te. För inget av detta har
hänt, och kommer inte att hända heller den tiden vi är kvar- och då är det inte
vi som sätter käppar i hjulen…

Men det finns vissa saker som har varit
väldigt mysiga.

Lyxen med att bo centralt i en storstad,
med pooler och grönområden på gården. Att bo så centralt med känslan av att bo
på ett badhotell, utan att det egentligen känns jobbigt med storstadsbuller,
och till och med ha gångavstånd till
centrum och alla turist sevärdigheter.

Här måsta man även rada upp det som är uppenbart-

Vissa kulturella upplevelser i form av
udda platser och annorlunda byggnader.

Billig och lätttillgänglig massage/spa
vård och frisörbesök.

Billiga kläder och saker, taxiresor och
restaurangbesök. Check!

Vad finns det mer då?

Att få jobba ihop med C är en sådan grej,
som många säkert tycker är konstigt. Men att kunna småprata lite de gånger vi ses under en dag och luncha ihop de
dagar det funkar i våra agendor är vardagslyx. Vissa arbetsuppgifter har vi
kunnat lösa tillsammans, då han är
drivningsansvarig och jag har tillgång till information i datasystemen. Att få prata av sig då
frustrationen varit hög, med den personen som man tycker är den vettigaste på
planeten har varit en bidragande orsak till att man har orkat vissa veckor.
Fast det behövde vi ju inte åka till andra sidan jorden för(!). En annan bra sak på jobbet här är att vi kan
prata om vad som helst ganska öppet, då ingen som sitter i vår närhet förstår
svenska. Det är något som vi får se upp med när vi kommer hem, så vi inte
fortsätter att kommentera saker till varandra så här bekymmersfritt

När det gäller att kommunicera på jobbet
är det faktumet att vi hela tiden pratar engelska något som jag gillar . De
första veckorna var man lite stapplig och typisk svensk med att allt skall vara
grammatiskt riktigt, men när det lossnar och vi till och med kan skämta ihop
med britterna, känns det att språkkunskaperna faktiskt utvecklats ett skutt.
När man inte ens tänker på att man pratar engelska på möten och med kollegor,
och när det ibland är enklare att komma på det engelska utrycket än de svenska
orden- det är lite kul.

Vad finns det mer på plus sidan? Vissa
arbetskamrater, och deras sköna humor. Möten, där vi skrattar tillsammans åt
dråpliga skämt, som bara vi som sitter i samma båt förstår. De små spratten och
gliringarna, alltid med glimten i ögat och aldrig elakt menat.

En sådan grej, som jag måste ta upp här på
bloggen – är Martins jokersmile. ( Martin heter faktiskt Martin i
verkligheten, men vill för övrigt vara anonym och kommer inte att ställa upp på
bild)

Varje morgon sedan ett par veckor tillbaka
får jag mig ett gott skratt på morgonen. Martin kommer in på kontoret lite så
där lagom morgontrött och sur varje morgon. Men när han passerar våra skrivbord,
så låtsas han spänna upp mungiporna med imagenära gummiband till världens smile. Han ser ut lite som
Jokern i Batman, lagom psyko-hysteriskt glad. Och precis innan han passerat oss
helt, åker mungiporna ner likt en felvänd banan. Och faktum är att denna charad
har en positiv inverkan, för vi kan inte hålla oss för skratt när han utför
detta återkommande morgonmoment.

För det är faktiskt som devisen säger- Man
har inte roligare än man gör sig – och folk som bjuder på sig själva är alltid
uppskattade var man än befinner sig på jorden.

Idag var vi iväg och köpte nya Ipad fodral till oss alla tre, så nu känns det mycket roligare att surfa

Sedan var Conny iväg med en kollega och tittade på vertygs kvarteren, där man kunde köpa allt från lyfttrossar till stora verkstadsmaskiner- Alltså himmelriket för två gubbs!

Själv var jag hemma med Fabian och försökte få bort förkylningen, satt i soffan och läste bok…en skön lördagseftermiddag med andra ord.

Ibland kan man undra, sade herr flundra…

I Asien säljer man ofta samma varor på ett samlat område. Alltså skall man ha skor går man till skorkvarteret, verktyg till verktygs gatorna och väskor…ja ni fattar. Det är väldigt bekvämt och prismässigt bra för oss konsumenter, då man lätt kan välja och vraka och pruta på det man vill ha.
Idag skulle vi ha slipade solglasögon, så vi gav oss iväg till ett optiker hus. Flera våningar, ett hundratal affärer med alla sorters glasögon med andra ord.

Så provar man och provar och hittar flera stycken man kan tänka sig.
Sen lite koll i ögonmaskiner etc- så är det bara att peka på vilka man skall ha.
Jag hittade två par jag ville ha, och maken hittade ett par som var väldigt lik den snygga bågen han har på sina vanliga glasögon.
Och nu kommer en grej som är suveränt med Shanghai( ja det finns faktiskt vissa väldigt bra grejer). Glöm att man behöver komma tillbaka om en vecka- här behöver man bara vänta i 2 timmar. Så vi gick iväg och åt lunch och kollade in andra affärer i närheten.

Skall man gifta sig eller gå på bal är Kina landet att shoppa i. Hur mycket fina saker och bling bling som helst:






Men man får tänka sig för innan man går iväg för att handla, så man inte glömmer att plocka ur dynamiten ur handväskan…tydligen.

Vilka glasögon det blev?
Dessa för det trevliga priset av 880 sek för alla tre paren!

i IFC huset där vi jobbar har de barntoaletter, väldigt praktiskt och gulligt. Varför jag än en gång har ett toalett inlägg är svårt att veta, men hemma är toaletter inget man tänker på eller uppskattar- då vi är vara vid att ha WC stolar och tillgång till papper etc överallt. Kanske är det därför?
I detta shoppingmall kan man även testa olika prylar de vill att man skall köpa. Här testar vi en nackmassage mackapär och en huvudmassage tjofräs.Förutom att man ser ut som en förrymd mentalpatient blandat med en starwars figur, var priset på ca 3000+ 1500 kronor, samt att det inte var så där jätteskönt skäl att inte shoppa detta.

När det gäller att shoppa, så brukar vi som har barn låta barnet sitta i vagnen i affären. Dels är det praktiskt, för då vet man var sin avkomma är hela handlingen och det minimerar risken för glömda barn i mjölkdisken. Sedan är det många barn som tycker det är skönt att vila benen lite, och att det kan vara kul att leka lite i vagnen med alla varor.

I Kina är mognadsnivån på tonåringar/ unga vuxna mycket lägre än vad vi är vana vid i Svedala. Ida tycker säkert att det är kul här, för hon är 20 år och ligger på samma mognadsnivå som de flesta hon möter och umgås med. Vi som är något ( ja vaddå ?) äldre tycker det är lite fjantigt med Hello Kitty saker/kläder, fnitter i grupper och bling bling när man är närmare 30 (och jobbar på vårt kontor). Uppenbarligen så slutar man inte med vissa barnsaker förrän sent i livet, för att se en vuxen tjej i en kundvagn är inget ovanligt.

Dagens inlägg är en “hiss” då det gäller svensk radio. Och det är mycket text och lite bilder, så orkar du inte läsa så scrolla vidare.

Jag fick ett mail igår, innehållandes en glad och överraskande nyhet. Mer om detta kommer efter helgen, för jag vet inte om det är en hemlighet just nu. Men i mailet stod det även att personen ifråga ändrat sitt sätt att vara efter att ha fyllt 40. Att vissa beteendemönster förändrats- och till det bättre enligt oss båda.

Och ja, så är det kanske om man stannar upp och analyserar en stund. Man förändras med tiden, och förhoppningsvis likt ett vin, att man mognar till något bättre. Ibland kan jag göra saker- speciellt här i Kina- och plötsligt inse att jag liknar min mamma. Att jag gör samma saker som hon gillade att göra, och att DET om något måste innebära att man faktiskt blivit medelålders. Medelålders är ett ord som skrämmer många. Fabian säger ibland att jag inte skall oroa mig- nu när jag är så gammal- för han skall t ex hjälpa mig över gatan när vi skall gå till affären. Att han kommer att ta hand om mig. Nu tror jag i och för sig att det mer har med hans vilja att vara stor, duktig och självständig att göra mer än med min ålder. Men jag trivs med mig själv och min ålder, och skulle inte vilja bli 20 igen för allt i världen. Nåja, kanske 30 om jag skall vara ärlig, men det har mer med åkommor och slitna kroppsdelar att göra..

En sak som mamma gillade- och som jag gör genom olika orsaker här på jobbet- var att lyssna på Sommarpratarna på radion. Då var man tvungen att lyssna i realtid, och inte genom Pod sändningar som jag gör, så jag har en mycket större frihet. Varje dag går jag in i radioarkivet och väljer ut någon att lyssna på, lite som att gå bland plockgodis i affären. Detta arkiv är en gruva av visdom, humor, lärdomar och ledsamma upplevelser. Jag har suttit vid mitt skrivbord, bland excell listor och databaser och skärmat av mig i kontorslandskapet med allt kinesiskt pladder, med svensk nutidskultur när den är som bäst. Vissa personer är givna att lyssna på- Jonas Gardell, Fredrik Lindstrand, Mia Skäringer, Hans Rosendahl, Johan Wester och Petter Stordalen. Säkra kort som levererar och är underhållande, men även får tankar att mala om viktiga frågor. Sedan har det varit en del positiva överraskningar och även några nya bekantskaper- Lars Lerin, Annika Andersson, Louise Linder, Filip Hammar, Lasse Kroner och Kristian Gidlund. Vissa sommarprat har riktigt trängt in och berört, precis som det egentligen skall göra när man kommer under ytan och någon faktiskt utlämnar sig så i offentligheten. Vissa tycker jag har varit så modiga, då de berättat väldigt privata och jobbiga saker. Gidlunds program som handlade om att dö långsamt av cancer borde alla ta sig tid att lyssna på, vi som alltid stressar på och tar allt i livet för givet.

Vilka intressanta liv dessa personer har levt, och de får noga välja ut några händelser av alla att berätta om under 1 timma och 30 minuter som programtiden är. Själv skulle man väl vara glad om man med mycket kallprat lyckades fylla en halvtimme. Och den mesta av tiden skulle i ärlighetens namn handla om andra, nämligen Fabian och Conny:/ Hej och välkommen till mitt sommarprat, jag är en medelålders kvinna som inte gjort något spännande alls för mänskligheten och som skulle kunna heta Lagom i mellannamn. Visst har livet gett mig en del käftsmällar, men det gäller faktiskt alla andra i världen oxå- för där är det ingen som är förskonad. Jag gillar att skratta, göra roliga saker, umgås med intressanta personer och äta chocklad. Precis som alla andra med andra ord. Tack och hej-och nu över till radiosporten.

Fast på ett sätt är det ganska skönt, för jag skulle verkligen inte vilja ha vissa av sommarpratarnas erfarenheter i bagaget. Och inte deras bekräftelse behov heller för den delen. Istället märker jag att ju äldre jag blir, desto mer anonymt vill jag leva. Precis som mamma, som stilfullt drog sig tillbaka och helst satt med näsan i en bok eller lyssnade på radion när hon var 55 år. Och hennes liv skulle ändå lätt kunna fylla ett helt sommarprogram med små underfundiga och intressanta andektoter. Nä, jag liknar nog mer Tjuren Ferdinand nu i mogen ålder- jag vill helst sitta under ett träd och fundera och lukta på blommorna…!

Men får ni en stund över, så rekomenderar jag er alla att gå in och lyssna på ett eller flera program- det är väl investerad tid.

Det är inte bara jag som har haft klippningsproblem i helgen. Li som sitter i modulen skulle oxå bara toppa håret, och hon blev av med ca 1 dm hon med. Och hon är ändå kinesiska och har inga språkproblem!

I entren till jobbet luktade dett härligt av liljor i dag, de har alltid vackra blomster arrangemang som byts varje vecka.

Taxi chaufförer vill inte använda bälte, men de får böter om de inte har det. Så då tar man och drar ut en del av bältet, sätter en tandpetare som stopp- och så kan man bara hänga bältet över axeln så det ser bra ut…Hepp!

Idag tänkte jag att jag skulle gå till Frissan, nu var det några månader sedan jag klippte mig. Vi har en salong på området, och den är säkert dyr då det bara bor rika människor tänkte vi, men vi gick förbi på vägen från affären.En klippning med hårtvätt och föning kostade….. hela 68 rmb. Och det är aldrig väntetid i Kina då det gäller att besöka salonger och dylikt.
Med hjälp av Google translate på Ipaden kom vi fram till att jag bara ville toppa håret, att det max skulle klippas 2 cm. Bra så.
Det började bra, med kanske 3-4 cm i nacken- men ok jag har ju en doserad frisyr som skall vara kortare i nacken och med lång längd framtill.
Men sedan blev det som det brukar bli i kina- lite lost i translation….!!

Det blev en ”kina page”- eller Hedvig frisyr som man även kan kalla det.

Connys kommentar var att: det är ju tur att håret växer ut.
Och ja, det gör det ju, men det har tagit några år att spara ut den längden som jag hade.
Men , men – man måste våga testa saker- och ”ingen minns en fegis”

Och kort hår är ju praktiskt när det är 39 grader varmt….eller hur!?!
( att jag är osminkad och svettig på bilden bjuder jag på)

Att vi tycker kineser är lite knepiga skall vi inte sticka under stolen med. Men till och med J. Dyer Ball (1847-1919) uttrycker detta genom att skriva: Kineser är oss inte bara fjärran på jordklotet, utan våra raka motsatser i nära nog varje handling och tanke. Känslan är med all säkerhet ömsesidig
Vi har väldigt olika uppfattningar om vad som är ett bra uppförande, och därför leder det ofta till kulturkrockar vid olika möten. Men som expat har man lite svårt med all trängsel, spottandet, allt TUTANDE och att alla pratar högt. Många västerlänningar irriterar sig att på att det inte finns en kökultur här som hemma.Lokalbefolkningen tränger sig före i affärer och vid bussar och tunnelbanor.De kastar sig in i hissar innan de som skall gå av hunnit lämna den.Detta gäller även i trafiken, där förarna skapar sina egna regler. När man påpekar detta uppfattas det som obegriplig kritik, för ” om jag inte tar för mig, hur skall jag då få det jag vill ha?” Men det är klart, är man en miljard människor som skall dela, så kanske det inte är så konstigt…
Innan OS 2008 började regeringen med en kampanj för att Kineser skulle lära sig att köa, och de har lyckats ganska bra med kökampanjen ( som man körde den 11:e varje månad- då loggan passar till detta datum) för här i Shanghai är det inte så bedrövligt nuförtiden. Centralregeringen försöker även förbättra ryktet av Kineser utomlands, samt att göra livet lite mer drägligare på hemmaplan genom olika kampanjer och regler. De har till och med inrättat ett ”office of the spiritual civilization development steering commission” som utfärdar information som kineser kan lära sig av.

En annan sak som är jobbigt, är bristen på service. För inte så länge sedan bemöttes i stort sätt alla frågor om betjäning med ett :Meiyou!!
Meiyou betyder i vardagstal ”Nej” men kan även översättas med ”inte ha” eller ”det har vi inte även om det står på hyllan men jag vill inte betjäna dig för jag tycker mitt jobb är tråkigt- och jag vill inte prata med en utlänning”. I affärer har det dock blivit bättre, för de har förstått att man måste betjäna för att tjäna pengar. Idag kan man istället på många ställen höra ”Huanuying guanglin” när man kommer in, d.v.s Välkommen.

Ett sista inlägg om henne, men idag var det att titta på Såpa serie på smartphonen och äta godis. Hon är så inne i detta, så hon märker inte att jag fotar henne.

och så var det BH försäljning på lunchen igen.

skall man se det som en löneförmån att ha underhållning på toa?

Det händer en hel del underliga saker på damtoaletten, som killarna inte helt enkelt tror på när jag berättar- för det verkar aldrig vara något på herrarnas.En dag var det t ex BH försäljning.
Städtanten på vår toalett gör allt från att läsa tidningen, göra sig iordning i håret, ha konversationer med andra ( som då sitter med öppen dörr och pratar) samt att sitta och sova( hon snarkar duktigt). Idag var det skönhetsvård, med grundlig insmörjning av ansiktet. Och den här gången passade jag på att fota faktiskt…!