Dagens inlägg är en “hiss” då det gäller svensk radio. Och det är mycket text och lite bilder, så orkar du inte läsa så scrolla vidare.
Jag fick ett mail igår, innehållandes en glad och överraskande nyhet. Mer om detta kommer efter helgen, för jag vet inte om det är en hemlighet just nu. Men i mailet stod det även att personen ifråga ändrat sitt sätt att vara efter att ha fyllt 40. Att vissa beteendemönster förändrats- och till det bättre enligt oss båda.
Och ja, så är det kanske om man stannar upp och analyserar en stund. Man förändras med tiden, och förhoppningsvis likt ett vin, att man mognar till något bättre. Ibland kan jag göra saker- speciellt här i Kina- och plötsligt inse att jag liknar min mamma. Att jag gör samma saker som hon gillade att göra, och att DET om något måste innebära att man faktiskt blivit medelålders. Medelålders är ett ord som skrämmer många. Fabian säger ibland att jag inte skall oroa mig- nu när jag är så gammal- för han skall t ex hjälpa mig över gatan när vi skall gå till affären. Att han kommer att ta hand om mig. Nu tror jag i och för sig att det mer har med hans vilja att vara stor, duktig och självständig att göra mer än med min ålder. Men jag trivs med mig själv och min ålder, och skulle inte vilja bli 20 igen för allt i världen. Nåja, kanske 30 om jag skall vara ärlig, men det har mer med åkommor och slitna kroppsdelar att göra..
En sak som mamma gillade- och som jag gör genom olika orsaker här på jobbet- var att lyssna på Sommarpratarna på radion. Då var man tvungen att lyssna i realtid, och inte genom Pod sändningar som jag gör, så jag har en mycket större frihet. Varje dag går jag in i radioarkivet och väljer ut någon att lyssna på, lite som att gå bland plockgodis i affären. Detta arkiv är en gruva av visdom, humor, lärdomar och ledsamma upplevelser. Jag har suttit vid mitt skrivbord, bland excell listor och databaser och skärmat av mig i kontorslandskapet med allt kinesiskt pladder, med svensk nutidskultur när den är som bäst. Vissa personer är givna att lyssna på- Jonas Gardell, Fredrik Lindstrand, Mia Skäringer, Hans Rosendahl, Johan Wester och Petter Stordalen. Säkra kort som levererar och är underhållande, men även får tankar att mala om viktiga frågor. Sedan har det varit en del positiva överraskningar och även några nya bekantskaper- Lars Lerin, Annika Andersson, Louise Linder, Filip Hammar, Lasse Kroner och Kristian Gidlund. Vissa sommarprat har riktigt trängt in och berört, precis som det egentligen skall göra när man kommer under ytan och någon faktiskt utlämnar sig så i offentligheten. Vissa tycker jag har varit så modiga, då de berättat väldigt privata och jobbiga saker. Gidlunds program som handlade om att dö långsamt av cancer borde alla ta sig tid att lyssna på, vi som alltid stressar på och tar allt i livet för givet.
Vilka intressanta liv dessa personer har levt, och de får noga välja ut några händelser av alla att berätta om under 1 timma och 30 minuter som programtiden är. Själv skulle man väl vara glad om man med mycket kallprat lyckades fylla en halvtimme. Och den mesta av tiden skulle i ärlighetens namn handla om andra, nämligen Fabian och Conny:/ Hej och välkommen till mitt sommarprat, jag är en medelålders kvinna som inte gjort något spännande alls för mänskligheten och som skulle kunna heta Lagom i mellannamn. Visst har livet gett mig en del käftsmällar, men det gäller faktiskt alla andra i världen oxå- för där är det ingen som är förskonad. Jag gillar att skratta, göra roliga saker, umgås med intressanta personer och äta chocklad. Precis som alla andra med andra ord. Tack och hej-och nu över till radiosporten.
Fast på ett sätt är det ganska skönt, för jag skulle verkligen inte vilja ha vissa av sommarpratarnas erfarenheter i bagaget. Och inte deras bekräftelse behov heller för den delen. Istället märker jag att ju äldre jag blir, desto mer anonymt vill jag leva. Precis som mamma, som stilfullt drog sig tillbaka och helst satt med näsan i en bok eller lyssnade på radion när hon var 55 år. Och hennes liv skulle ändå lätt kunna fylla ett helt sommarprogram med små underfundiga och intressanta andektoter. Nä, jag liknar nog mer Tjuren Ferdinand nu i mogen ålder- jag vill helst sitta under ett träd och fundera och lukta på blommorna…!
Men får ni en stund över, så rekomenderar jag er alla att gå in och lyssna på ett eller flera program- det är väl investerad tid.
