När man genomför en utmaning kommer vissa saker upp till ytan, saker man inte riktigt var medveten om, men som ändå påverkar.Gamla erfarenheter som dammas av och aktiveras.Eller effekter av nya lärdomar. Ibland kommer de efter ett tag efteråt, när hjärnan liksom hunnit bearbeta och sortera upp all information och alla intryck. Vissa saker kommer man aldrig att glömma, man har verkligen fått sig en läxa eller en erfarenhet+ andra saker bleknar snabbt och kan till och med få ett romantikt skimmer över sig när tillräckigt med tid har passerat – som uttrycket säger, man kan skratta åt det mesta efter 10 år.
Att ha bott och jobbat i Kina är lite som TV serien expedition Robinsson- man utsätter sig frivilligt för knepiga situationer , mindre faror, misstag, nya kontexter och små äventyr. Samtidigt får man med sig många insikter, minnen, erfarenheter och skratt. De som sitter och tittar på, kan aldrig riktigt förstå hur det är att befinna sig mitt i en av livets dokusåpor. Inte riktigt kunna känna in i hur situationer och problem kan stöka till det och faktiskt ta udden av det positiva av en upplevelse. Eller förstå frustrationen när inget fungerar och det bara är stört omöjligt att kunna kommunicera på ett vettigt sätt. De som sitter och tittar på ser en vacker strand och tänker på resebyråns semester reklam, inte alla sandkorn som letat sig in under badkläderna och skaver, den för varma solen, sandlopporna som bits eller att huden stränar av allt salt….
Utlandskontrakt kan generellt vara knepigt att genomföra har vi fått höra. Ett kinesiskt kontrakt kan dubblas då det gäller knepigheter. Om båda jobbar och man har familj med sig kan man lägga till ytterligare dimention till detta, alltså trippla. För visst hade det varit så mycket enklare om en av oss hade varit hemma och roddat allt där, vi hade kunnat komunicera på engelska med vår omvärld( eller om vi hade haft ett annnat gemensamt språk) eller om vi hade haft någorlunda liknande kultur, matkultur och seder. Då hade mycket frustration och konstiga situationer kunnat undvikas, och energin kunde läggas på något mer produktivt. Då hade det säkert varit mer som som många tror livet här har varit för oss då det gäller att ha ett utlandskontrakt. Hade vi haft ett uppdrag i Europa eller USA, hade dessa månader säkert varit enklare och annorlunda. Men samtidigt,då hade vi inte haft den här erfarenheten, så det är lite tve eggat.
Men det negativa i livet har också positiva vinklingar. Efter en jobbig period kan det mentala tillståndet höjas, nya insikter skördas och perspektiv förändras. En viss personlig mognad kan utvecklas,och förbättringar skönjas. Erfarenheter är som små presenter, ibland får man mjuka paket, som är nyttiga istället för roliga. (Och ibland kan man faktiskt även bli utan.)
Rätt som det är hittar man ett guldkorn i all bröte. Det kan vara en ny bekantskap, en ny lärdom eller bara något så banalt som en ny smakupplevelse. Ibland kan det vara ett nytt sätt att tänka på vissa saker, att någon öppnar ögonen för ett annat sätt att tolka. Att vissa problem har en enkel lösning, när man fått se genvägen. Att vissa saker inte behöver vara så komplicerade som man först befarar, men att saker inte heller alltid behöver vara så enkla som man först tror.
Vissa saker kommer bara att finnas här och ihop med vissa personer, det är lite som färskvara. Det finns ett bäst före datum, och efter det kommer vissa saker att förändras till innehåll och kanske mening. Precis som Robinssongänget fungerar bara vissa erfarenheter ihop med vissa individer. De skämt som vi skojar med varandra om här, kommer att te sig underliga i Trollhättan.Och om vi skulle komma tillbaka på studiebesök om ett år, skulle även vi känna oss utanför kontext och situation.
Vi har fått hintat att det tar lite tid att komma in i livet när man kommer hem efter ett utlandskontrakt. Att man får ”rehabilitera” in sig i vardagen igen. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid, att avprogrammera sig från livet här. En kompis frågade vad jag saknat mest. Klurig fråga. Det som varit svårast är språkproblematiken, så att kunna prata och förstå saker är det som jag saknat mest. Sedan kommer att andas frisk luft och kunna köpa bra mat dvs. att veta att det man äter inte är hälsovådligt eller fullt med bakterier. Egentligen det som man tar för givet hemma. Det som är de små detaljerna man inte tänker på, men som är viktiga för ett gott liv.
Vad är då de andra ingredienserna för ett gott liv? Enligt Silbersky är det detta:
Ett aktivt liv.Gemenskap.Självkänsla. Grundkänsla av glädje.
Och jag tror han har rätt.
Alla de delarna tog vi med oss hit, så utifrån det perspektivet har livet här inte varit mer annorlunda än hemma. Och vi kommer även att ta med oss dessa delar hem, fast lite kryddade med en Asiatisk blandning då förståss…
Att komma hem kommer att kännas lika spännande som det var att resa iväg. Konstig känsla kan tyckas, men lite så känns det. Vi har inte varit borta så länge egentligen, men ändå har det passerat tid som förändrat vissa saker. Hur vi kommer att uppfatta saker och hur omgivningen kommer att tolka oss. Vissa personer kommer vi att tappa kontakten med, andra kommer att fylla deras plats istället. Så att komma hem kommer inte att vara ett antiklimax på en spännande och omväxlande period i Kina, det kommer att vara stimulerande och nyttigt- det också!
Idag är det 10 dagar kvar……
Vi har oxå testat lite ny frukt. Detta är något man börjar äta vid månfestivalen och som heter ”Fujutsi” eller något sådant. Ser ut som en jätte apelsin men är torr i konstistensen och smakar en blandning av päron och krusbär. Jätte god i alla fall:
Vi testade det här vinet, Wolfberries. Det visade sig vara goijbär, det var gott men starkt…då det var 35%igt.
Dagen till ära har jag guldflingor på naglarna, något som är poppis här.
Mjukglass har fått en ny viktighetsfaktor, det är då säkert!
Sedan passade vi på att ta lite gruppbilder på oss och bilen:
Och ett par svarta lite kraftigare:
Annars kan man ju alltid inreda med en kastrull dromedar.
Japp- det är kina i ett nötskal!
