ALMco

I strålande höstväder åkte vi ut till skogen för att maken skulle provskjuta sina gevär.
Spännande tyckte Fabian, som undrat länge hur ett skott kommer ut ur pipan.
Nästa vecka börjar Älgjakten!

okt-13: Idag var vi och hälsade på i skolan. Fabians kompisar har sedan gått 41 dagar i ”Nollan”, så det var verkligen dax att komma och hälsa på för oss.
Det var viktigt att vi alla gick och presenterade oss enligt sonen, så vi var båda med hela förmiddagen. På måndag får Fabian börja på riktigt, utan oss föräldrar.

Apropå att skoja och göra livet lite roligare( för oss i alla fall).
Kommer ni ihåg inlägget: 4, Sista dagen på Q?
Nu har Mat sett planschen som vi satt upp på hans arbetsplats, så det är riskfritt att publicera bilderna..

Enligt de meddelande vi skickat till varandra, har han dock plockat ner den och tagit hem den för att” visa sin familj”. Ett Brittisk väluppfostrat sätt att komma ur en knivig situation

Och här kommer en bild på några av våra kollegor:

Nu är det verkligen höst här hemma, och naturen är fylld med vackra färger.
Trots att vi saknar det sköna vädret i Shanghai, är det mysigt att vara hemma. Vi har varit ute vid kusten och gjort lite studiebesök de senaste dagarna, och det är allt bra sköönt att andas frisk och härlig luft trots lite regn och blåst.

Idag har vi varit på tippen med ett helt lass på bilkärran med saker jag rensat ut ur garderober, skåp och lådor. Känns skönt att göra sig av med gammalt och få en liten omstart.

Ute är det fullt med löv på tomten, men tyvärr är trädgårdstunnan redan full då vi fick klippa häcken i lördags. Har vi riktig tur kommer det en stark vind som blåser bort alla löv…men förmodligen får vi snällt kratta upp dem själva frampå. Vackra färger är det i alla fall

Så kom då hemresedagen, och vi var färdiga att ge oss av. Förutom Ida som slarvat bort sitt pass, och därför inte kunde flyga hem som planerat.
Flyget hem gick över förväntan bra, resan tog 18 timmar och vi var vakna i 20 timmar innan vi äntligen fick somna i våra egna sängar. Men det kändes inte jobbigt konstigt nog, fast det var skönt när Kent hämtade oss på Landvetter och det inte var så lång bit kvar på resan.

Så har vi då varit hemma en helg, och börjar så smått komma i ordning. Att komma hem efter alla månader kräver en del arbete. Bilarna skall fixas, alla väskor skall packas upp, posten skall öppnas och kollas, det skall fixas i trädgården och städas i huset. Eftersom vi hade med oss 7 resväskor hem, måste lika mycket rensas ut. Så 5 sopsäckar kläder och en hel del grejer ligger nu i källaren och väntar på att bli körda till tippen. Skönt att vi skall vara lediga allihopa en vecka innan jobb och skola drar igång, så vi får grejat klart tillsammans innan ”världen” tränger sig på.
De flesta vi möter och pratar med undrar har det varit. Ja, vad skall man svara på det? Svaret kan bli en mening eller en timma långt.
Men det är skönt att vara hemma igen!

Det är först nu, när man landat lite, som dessa månader börjas att bearbetas. All stress och irritation man samlat på sig, alla intryck, allt nytt man lärt sig kommer att ta lite tid att processa. Allt strul vi haft med barnflickan, husvakten, hyresvärden i Shanghai och jobbet på Q har varit en utmaning i sig. Läxan vi tyvärr lärt oss är att nästa gång ha skriftliga avtal och inte lita på ungdomar och deras prestationer

När vi frågat kompisar och grannar vad som hänt under denna tid, blir svaret: inget speciellt. Så det verkar inte som vi missat speciellt mycket!?!

Något som känns helt underbart är att få äta viss mat igen!
idag unnade vi oss pizza, och det var gott.

Så har den då kommit, den sista dagen på det här äventyret. Tiden har gått oförskämt fort, fattar inte vart alla månader tagit vägen!
Shanghaivädret är skönt, precis som man vill att det skall vara.Som en svensk sommar bör vara!

Fiskarna i dammen ute har det skönt, hemma är det frost på nätterna och de hade stendött i den temperaturen.

Idag har vi packat, packat,vägt och packat. Och rensat, gett bort massa saker och rensat lite till.Begriper inte hur vi kan ha samlat på oss allt detta på dessa månader?!
Vi fick ta en tur till marknaden för att köpa extra väskor..

Här sätter de Bling bling på allt som går:

Efter några timmar var allt i alla fall packat.Phu!!
sedan upp till Anna igen med mer grejer. Stackare, hon har att göra i flera dagar när hon skall packa upp allt.
Nu dax att bada och sedan sova. Imorgon kommer taxin tidigt.

Idag märktes det tydligt att det är national holidays här- det var trångt i tunnelbanan! Bilden visar där det inte var riktigt packat. Vi tog en sväng till Nanjing road, och det var trångt!

Såg den här reklamen som känns lite fel för oss västerlänningar:

Efter en god lunch på Latina, åkte vi hem mätta och belåtna.De har ett kul konstverk i trappan :

Sedan kom Zarin och Rickard upp ett tag. Det börjar se tomt ut i lägenheten nu efter att vi röjt ut en del.

Sedan upp en sväng till Anna & co

Idag har vi varit runt i och handlat på Pudongsidan. Fick äntligen köpt ett nytt batteri till min Samsung.
Sedan kom Ylva och barnen över på finfika- Ylva hade bakat jättegoda bullar som hon bjöd på. Så gulligt!


Barnen slängde sig mätta i soffan och tittade på film

vi har börjat packa och röja ur alla saker som skall ges bort i lägenheten. HUR kan man samla på sig såå mycket under relativt kort tid?

Idag gjorde vi vår sista dag på Qoros!
Jag kommer inte att sakna företaget, men väl vissa sköna personer som varit ett nöje att få lära känna.
Som en kul avslutning busade vi lite med Mat och Martin, vi tryckte upp varsin plansch på dem och satte i deras respektive modul. Martin tyckte om sin (sade han väluppfostrat i alla fall) och Mat kommer inte tillbaka till jobbet förrän på måndag- och då skall Jesse kolla in reaktionen för oss…
Tyvärr kan jag inte publicera bilden än, ifall Mat kollar bloggen- men efter måndag kommer jag att visa den

Idag fick vi sällskap på lunchen av en liten katt familj som bodde i häcken utanför restaurangen:

Sedan kom Anna och barnen ner och vi åt middag ihop. Mysigt att ha lite spontantid ihop, och barnen lekte snällt, trots att de fick dela på en Ipad( ja, det är nästan så man undrar hur man klarade sig när vi var små och det inte fanns spel etc. och att behöva Dela är väldigt ovanligt nu för tiden..ack hur vi skämmer bort våra små..)

Idag har vi tokhandlat en massa grejer som vi skall ha med oss hem. Och nej, jag var inte värst- maken köpte teknik och uppsydda kläder så till och med jag ligger i lä..

Fabian fick ett par Converse- så han var jätteglad.

Vi har oxå testat lite ny frukt. Detta är något man börjar äta vid månfestivalen och som heter ”Fujutsi” eller något sådant. Ser ut som en jätte apelsin men är torr i konstistensen och smakar en blandning av päron och krusbär. Jätte god i alla fall:

Vissa saker gör oss påminda om att det är en viss brist på mångfald, både män och kvinnor färgar håret från 25 års åldern- och det finns bara en färg i sortimentet- Black :

Idag fyller min älskade make år. Lite annorlunda att fira här i Kina, men en kul erfarenhet.

Vi testade det här vinet, Wolfberries. Det visade sig vara goijbär, det var gott men starkt…då det var 35%igt.

Här skulle jag lagt upp ett Youtubeklipp på Åsa Jinders fina sång: längtan till dig. Men det var meckigt, så här kommer texten så får ni nynna själva:

I en
evighet levde jag som om Du inte fanns
I alla drömmar var Du ändå nära
Så
underbart nära
Och jag trodde jag fann Dig
Men Du var någon
annanstans
Varenda gång jag funnit någon
Så såg jag att drömmen inte var
sann

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till Dig
För jag trodde
att Du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och
trött
För att möta den vackraste människa jag nånsin mött

Det var
enkelt och vackert
Du sa att Du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en
himmel
På jorden, jag såg den
Och Du bad mig att leva
Mitt liv alltid
nära Dig
Jag följde Dina steg och allt jag någonsin
Drömt om fanns där för
mig

Tänk alla famnar jag lämnat…

Det
finns ingen som lockat Mitt hjärta så underbart
Med all Din ömhet får Du
sorg och smärta
Att sakta försvinna
Alla skuggor, allt mörker
Som
förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset,
Som stiger med solens
fart.

Dagen till ära har jag guldflingor på naglarna, något som är poppis här.
Kalaset kan börja!!

Idag var sista dagen vi träffade vissa av våra arbetskamrater- då många tar ledigt på måndag( som är vår sista arbetsdag) då det är dagen före en veckas Holiday här i Kina. Lite vemodigt….det måste erkännas.

Det här är världens bästa Mat, the ”British pride” and (inofficiella) substitue manager i Lottas Team. Han har varit källa till mycket kunskap och roliga stunder. Vi fick båda kramar när det var dags att säga hej då- men London ligger som tur är inte så långt bort.

Sedan var det dax att ha en ”Hej då” Lunch med Svenskgänget. Vi hade väldigt trevligt och som tur är har vi alla samma ”sjuka” humor. Killarna överraskade oss väldigt gulligt med att meddela att de infört en regel om att man blir bjuden på maten när det är sista gången man äter en jobblunch. Det är sådant som gör en glad i hjärtat

Mjukglass har fått en ny viktighetsfaktor, det är då säkert!

Idag satt vi ute på lunchen. för att vädret är så skönt nu.

Sedan passade vi på att ta lite gruppbilder på oss och bilen:

Idag har Tobbe varit här. Vi åt middag ihop på vårt stamställe och sedan fikade vi tillsammans hemma i lägenheten.
I övermorgon åker Tobbe hem för en veckas Sverigetid.
Om 9 dagar åker vi hem.För alltid.

När man genomför en utmaning kommer vissa saker upp till ytan, saker man inte riktigt var medveten om, men som ändå påverkar.Gamla erfarenheter som dammas av och aktiveras.Eller effekter av nya lärdomar. Ibland kommer de efter ett tag efteråt, när hjärnan liksom hunnit bearbeta och sortera upp all information och alla intryck. Vissa saker kommer man aldrig att glömma, man har verkligen fått sig en läxa eller en erfarenhet+ andra saker bleknar snabbt och kan till och med få ett romantikt skimmer över sig när tillräckigt med tid har passerat – som uttrycket säger, man kan skratta åt det mesta efter 10 år.

Att ha bott och jobbat i Kina är lite som TV serien expedition Robinsson- man utsätter sig frivilligt för knepiga situationer , mindre faror, misstag, nya kontexter och små äventyr. Samtidigt får man med sig många insikter, minnen, erfarenheter och skratt. De som sitter och tittar på, kan aldrig riktigt förstå hur det är att befinna sig mitt i en av livets dokusåpor. Inte riktigt kunna känna in i hur situationer och problem kan stöka till det och faktiskt ta udden av det positiva av en upplevelse. Eller förstå frustrationen när inget fungerar och det bara är stört omöjligt att kunna kommunicera på ett vettigt sätt. De som sitter och tittar på ser en vacker strand och tänker på resebyråns semester reklam, inte alla sandkorn som letat sig in under badkläderna och skaver, den för varma solen, sandlopporna som bits eller att huden stränar av allt salt….

Utlandskontrakt kan generellt vara knepigt att genomföra har vi fått höra. Ett kinesiskt kontrakt kan dubblas då det gäller knepigheter. Om båda jobbar och man har familj med sig kan man lägga till ytterligare dimention till detta, alltså trippla. För visst hade det varit så mycket enklare om en av oss hade varit hemma och roddat allt där, vi hade kunnat komunicera på engelska med vår omvärld( eller om vi hade haft ett annnat gemensamt språk) eller om vi hade haft någorlunda liknande kultur, matkultur och seder. Då hade mycket frustration och konstiga situationer kunnat undvikas, och energin kunde läggas på något mer produktivt. Då hade det säkert varit mer som som många tror livet här har varit för oss då det gäller att ha ett utlandskontrakt. Hade vi haft ett uppdrag i Europa eller USA, hade dessa månader säkert varit enklare och annorlunda. Men samtidigt,då hade vi inte haft den här erfarenheten, så det är lite tve eggat.

Men det negativa i livet har också positiva vinklingar. Efter en jobbig period kan det mentala tillståndet höjas, nya insikter skördas och perspektiv förändras. En viss personlig mognad kan utvecklas,och förbättringar skönjas. Erfarenheter är som små presenter, ibland får man mjuka paket, som är nyttiga istället för roliga. (Och ibland kan man faktiskt även bli utan.)

Rätt som det är hittar man ett guldkorn i all bröte. Det kan vara en ny bekantskap, en ny lärdom eller bara något så banalt som en ny smakupplevelse. Ibland kan det vara ett nytt sätt att tänka på vissa saker, att någon öppnar ögonen för ett annat sätt att tolka. Att vissa problem har en enkel lösning, när man fått se genvägen. Att vissa saker inte behöver vara så komplicerade som man först befarar, men att saker inte heller alltid behöver vara så enkla som man först tror.

Vissa saker kommer bara att finnas här och ihop med vissa personer, det är lite som färskvara. Det finns ett bäst före datum, och efter det kommer vissa saker att förändras till innehåll och kanske mening. Precis som Robinssongänget fungerar bara vissa erfarenheter ihop med vissa individer. De skämt som vi skojar med varandra om här, kommer att te sig underliga i Trollhättan.Och om vi skulle komma tillbaka på studiebesök om ett år, skulle även vi känna oss utanför kontext och situation.

Vi har fått hintat att det tar lite tid att komma in i livet när man kommer hem efter ett utlandskontrakt. Att man får ”rehabilitera” in sig i vardagen igen. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid, att avprogrammera sig från livet här. En kompis frågade vad jag saknat mest. Klurig fråga. Det som varit svårast är språkproblematiken, så att kunna prata och förstå saker är det som jag saknat mest. Sedan kommer att andas frisk luft och kunna köpa bra mat dvs. att veta att det man äter inte är hälsovådligt eller fullt med bakterier. Egentligen det som man tar för givet hemma. Det som är de små detaljerna man inte tänker på, men som är viktiga för ett gott liv.

Vad är då de andra ingredienserna för ett gott liv? Enligt Silbersky är det detta:

Ett aktivt liv.Gemenskap.Självkänsla. Grundkänsla av glädje.

Och jag tror han har rätt.

Alla de delarna tog vi med oss hit, så utifrån det perspektivet har livet här inte varit mer annorlunda än hemma. Och vi kommer även att ta med oss dessa delar hem, fast lite kryddade med en Asiatisk blandning då förståss…

Att komma hem kommer att kännas lika spännande som det var att resa iväg. Konstig känsla kan tyckas, men lite så känns det. Vi har inte varit borta så länge egentligen, men ändå har det passerat tid som förändrat vissa saker. Hur vi kommer att uppfatta saker och hur omgivningen kommer att tolka oss. Vissa personer kommer vi att tappa kontakten med, andra kommer att fylla deras plats istället. Så att komma hem kommer inte att vara ett antiklimax på en spännande och omväxlande period i Kina, det kommer att vara stimulerande och nyttigt- det också!

Idag är det 10 dagar kvar……