ALMco

Idag så har Fabian, Ida och Feng Feng varit på Shanghai Zoo. Fabian hade med sig sin kamera och här kommer lite bilder:

Apa

Fladdermöss
Giraff

Och här har Ida fotat lite:
Kung Fu PANDA

Antingen har det varit en mega snigel som fått anabola som passerat kontoret idag- eller så är det en städare som ”jobbat på egen hand”. Varför de moppar asfalten utan för huset vet vi inte riktigt, och någon metodik verkar inte heller finnas….

Har ju inte lagt upp bilder på när vi var uppe i Perl Tower med Bästa svågern Kent.

i helgen har vi varit runt och strosat och shoppat på Puxi sidan.
Vi åt lunch med Rickard och hansföräldrar på Blue Frog, som ligger i botten på Kapsylöppnaren.

Så har vi passat på att gå till Shanghai Museum

Inte IKEA stuket på möblerna

Att ha ankelnylonstrumpor i skorna är high fashion här…de struntar i att det är Stig Helmer varning. Tyvärr blev bilden suddig, men ni fattar konceptet.

Idag smakade vi på Kinesiska bakelser till efterätt = Gott

Och vi kan sitta med balkongdörren öppen! = Gött

Ibland behövs det inte mer än så för att livet skall vara skönt

En månad kvar. Eller 17 arbetsdagar.Perspektivet beror på om man ser det utifrån
yrkes eller privatliv.Dags för en liten Pre- sammanfattning om livet
på andra sidan jorden:

Nu har September kommit. Hösten har börjat,
även här i Shanghai.

Temperaturen ute har på mindre än en vecka gått
från bastukänsla till att ha blivit …skön. Det är dax att återigen börja sitta
ute och äta på lunchen, precis som vi kalla nordbor gjorde den första månaden
här. Då med fleecejackor på oss visserligen, nu kan vi sitta i kortarmat. Då
började vi lära känna våra nya arbetskamrater, nu har vissa åkt hem- eller är på
väg hem- och nya har kommit i deras ställe. Nu är det vi som är veteranerna, som
vet vilka tricks och trix man kan ha nytta av. Nu vet vi vilka nybörjarmisstag
man inte skall göra, och som vi- då vi inte haft det stöd som hade varit bra att
ha- naturligtvis duktigt klampat in i. Vilka frustrationsmoment som hade varit
klokt att undvika, och som vi istället upplevt gånger 2.

Har vi upplevt en
massa roliga saker, lärt oss nya saker, utmanat vårt invanda beteende och fått
en del nya klokheter? Absolut. Har det varit en dans på rosor och solsken varje
dag? NEJ!Den sista perioden trodde vi skulle bli lite smidigare, att vi skulle
få en enklare tillvaro. Och ja, vissa saker har fallit på plats. Men som alltid
strävar naturen efter balans, så om det löser sig med vissa Kinaproblem så får
man strul i Sverige istället. Och när man sitter mitt i problemen, är det inte
speciellt roligt. Men efteråt kan man i alla fall säkert konstatera
att:

· Livet inte är statiskt i alla fall.

· Och att man utvecklat en bättre lösningsförmåga.Och lärt sig andas och
räkna till 100.

· Att det som inte dödar härdar.

· Och att om 10 år kommer vi säkert att kunna skratta åt vissa eländiga
saker.

Vad har jag då lärt mig under den här perioden?

För det är ju därför man byter miljö, går
utanför sin komfortzon, söker sig till mer okända miljöer. För att lära sig nya
saker och utvecklas. Att försöka fila på sina fel och brister, göra dem liiite
mindre och utvecka de goda egenskaper som faktiskt fastnat genom livet. För det
är ju som Mark Twain redan kommit på för en evighets sedan:”Även om man är på
rätt spår, så blir man överkörd om man bara sitter still”.

Jag tror inte att jag tillhör de mest
rutinbundna indivierna, som inte vågar testa, undersöka eller smaka på livets
olika äventyr. Jag har försökt att bredda mina vyer genom att uppleva världen
genom många resor, läsa all möjlig litteratur, lyssna på olika sorters musik ,
umgås med många olika sorters personer och jobba inom olika yrken och områden.
Har genomgått separationer, flyttat några gånger, förlorat föräldrar och
syster, hittat den stora kärleken , fött vår son,pluggat (igen) som vuxen,
trasslat mig ur knepiga situationer, gjort några svåra val och bott i en
främmande miljö.

Insikten jag kommit till efter våra månader här
i Kina är att jag nu i början av medelåldern inte alls är den person jag todde
att jag skulle vara. Att jag inte alls tycker det är charmigt med vissa av
livets små nycker. Att kulturella skillnader inte alls alltid måste vara en
positiv erfarenhet. Att jag inte alls är sådär hääärligt social, som gillar att
umgås med alla möjliga och omöjliga personer hur och när som helst. Att jag inte
helt okritiskt tar till mig andras tankar och ideer-vare sig privat eller på
fritiden. Att jag inte vill vara öppen för alla knasiga erfarenheter man
kan skaffa sig utmed livets väg. Att jag inte tycker det är spännande med allt
galet och annorlunda som finns i världen.Så är det,även om jag nu riskerar att
bli sedd som politiskt okorrekt, speciellt av dem som är under 25 år- det är jag
fullt medveten om!

Det jag ,nu mer än någonsin, vet är att jag
verkligen uppskattar livets stora som små glädjeämnen. Att jag gärna vill ha det
bekvämt, att vardgslyx är undervärderat. Att Sverige har ett enastående socialt
system som formar och skapar trygga individer. Att jag är präglad av min
uppväxt, och den kunskap jag fått med mig- både då det gäller bashygien som att
kunna hantera komplexa problem. Att jag inte behöver andras gillande för att
veta vad jag skall göra eller säga. Att jag klarar mig rätt bra i världen, bara
genom att vara den jag är. Att humor är en universell, och viktig, egenskap som
vi borde odla mer. Att kärleken är det viktigaste vi har. Att det alltid kommer
att finnas personer som vill ha, men inte ge, och att man bör kapa kontakten med
dessa tidigt. Att inte bli lika upprörd när man möter puckon längre( fast det
här är fortfarande svårt). Att säga nej mer. Att vara bättre på att ge folk
beröm. Att sniffa upp guldkornen istället för att lägga tid på volym. Listan
kan göras hur lång som helst.

Men vad har jag då verkligen lärt
mig?

· – Använda knepiga toaletter och Blunda när folk inte tvättar
händerna.

· – Att äta det mesta med pinnar( och dessutom med bättre bords skick än
lokalbefolkningen har många gånger)

· – Klara av att gå över en hårt traffikerad gata med livet i
behåll.

· – Att pengar och kropps språk löser det mesta.

· – Det är medmänniskorna och inte motmänniskorna man skall lägga sin tid
på.

· – Att tutan är den viktigaste detaljen på en bil.

· – Förstå konversationer på knepig engelska.

· – Jobba på ett multinationellt företag+ vilka problem det faktiskt kan
innebära.

· – Att ha en mer avslappnad inställning till många saker.

· – Att veta hur det känns att vara annorunda.( ja, mer än vad jag redan är i Sverige)

Vissa saker man egentligen redan vet, blir
ordentligt bekräftade när man förflyttar sig från sin trygga tillvaro. Man är
mer känslig för folks mindre goda egenskaper då man är utanför sin normala
miljö. Man blir även gladare över trevliga överraskningar. På ett sätt blir man
mer ödmjuk, men samtidigt mer sparsmakad och bestämd över vad man inte
gillar.På ett annat sätt blir vissa saker mindre viktiga. Visst kommer vi säkert
att komma tillbaka lite till våra gamla hjulspår när vi kommit hem, men helt
samma kommer säkert inte att bli. Det kan det inte bli.och nej, det är inte läskigt( som vi fått frågan om) att flytta iväg till ett annat land.

Man skall inte vara rädd, men vara rädda om
varandra.

Tillbringades med att flanera runt på stan och i affärer vi aldrig varit i förut.
Det finns mycket fint här, och man skulle kunna köpa hur mycket som helst. Några smakprov:

Det vi köpte idag var klockor. Min är i matt mässing med ett riktigt läderarmband. Conny köpte två liknande. Och Fabian fick en helicopter…eller om det var maken…hrm..

För att få hem allt man vill ha kan man kanske låna detta fordon?

Fast hemma utanför huset får man bara parkera en liten stund tydligen, enligt den härligt felstavade skylten

Idag har vi varit på Puxisidan för att se oss omkring. Vi behövde ta oss ut och rensa tankarna, och vädret har äntligen blivit så bra så det är njutningsfullt att vara ute. Vi kan gå utan att svettas- och det var två månader sedan!

Vi hamnade på ett av varuhusen som lokalbefolkningen handlar på( som stalltoa inlägget är skrivet om tidigare i bloggen) för inköp av lite underkläder. Ofta blir man som expat ganska snabbt tillfrågad om man vill köpa diverse fake artiklar, men de brukar ge sig efter en sund när vi sagt nej ordentligt. Men idag fortsatte en av gubbarna att gå efter oss. Och fortsatte. Och fortsatte. Tillslut försökte vi skaka av oss honom, genom att börja gå kringelikrokar, byta håll och gena genom affärer. Men utan resultat, gubben gick fortfarande ca 5 meter bakom oss. Till slut började det bli lite läskigt, och att bli rånad dök osökt upp i skallen. Så vi bestämde oss för att Fabian och jag skulle ställa oss i entren till en affär, och Conny skulle gå fram och stirra lite på honom. Funkade inte det skulle vi be någon ringa polisen. Sagt och gjort, Conny ställde sig framför gubben och blängde ner på honom lite lagom elakt ( gubben var säkert ett huvud kortare). Då blev han sur och försökte putta bort Conny, som envist stod kvar. Och det funkade, för gubben lommade iväg, och vi kunde fortsätta bort till tunnelbanan utan skugga. Konstig upplevelse

Vi tog oss bort till Nanjing Lu, och strögade. Rätt som det var hade vi hamnat i en guldaffär, och där hittade jag ringen som jag letat ganska länge efter. Det är en tempelhund som ligger runt fingret, och den är sååå söt! Och Conny fastnade för en ring med en drake och en Fenix på( som skall ge tur). Här har de 24 karats guld, och man köper smycken efter vikten, så billigt blev det inte… Mycket nöjda tog vi oss sedan iväg för lite mat och familjemys på restaurang.

En av favvo kollegorna är från England ( ja, det är han faktiskt, han bor i Sussex några mil från London)
Mat brukar förse C med information från Q-PLM systemet inför olika möten. Ibland är det sammanställningar, och ofta i form av ”paj diagram ( piecharts)

Dagens mail bestod av följande piechart:

Och C är inte sämre än att han faktiskt visade det på mötet
Såååå skönt att vi hittat folk med humor- det gör livet på jobbet mycket roligare!

Lite kultur och historia fick vi med våra gäster på idag. Vi åkte till ett av de största templen i Shanghai.

Idag passade vi på att åka och äta tysk mat- Paulauner har eget bryggeri med gott öl, och schnitzel som specialitet. Mums!

Qoros har börjat att skapa kampanjer och markadsföringsmaterial. Företaget fanns inte för 3 år sedan, och har inget direkt att haka på då det gäller historia. Fast något man är duktig på här är att kopiera. Så man kan inte annat än misstänka plagiat i det senaste bidraget till reklam material.
Eller så kan det kanske vara så att det sitter en hel del gamla SAABare på vissa positioner på företaget??
Döm själva:

Eller så kanske det är som kollega M anmärkte: Det är en spegling av att vi anställda kastar oss iväg i flygplan för att komma iväg härifrån ibland… .

Man får höra mycket på jobbet. Ibland är det roliga kommentarer, ibland blir man lite mörkrädd. I modulen bredvid oss sitter det ett gäng tyskar och fransmän. Idag hörde jag lite av deras konversation och kunde inte låta bli att le lite. Wolfgang satt och sade något som lät som: Schick, scnack, schnutt, varpå hans kollega lade kommentaren: Va, pratar du svenska? Nä, svarade Wolfgang , det låter mer : gördi gördi.
Jaaa, vi gör visst lite mer avtryck än vad vi trodde

Sedan pratade vi dagis avgifter på kafferasten. och jag kommenterade att vi hade maxtaxa för Fabian och att jag tror att den var på ca 1200 kronor. Och fick då kommentaren att: det är klart att ni har maxtaxa när du är gift med en VD.
Öhhhh, så min inkomst räknas inte längre då !?!

Fast priset tog min tyska kollega igår. Jag hade med mig min ipad mini på ett möte. Herr B tog tag i den och tittade lite på den och lade kommentaren: Nice! Did you get that as a present from your husband? Jomenvisst, jag jobbar gratis på Qoros, så jag kan inte köpa något alls…!

Fast lite kan jag förstå deras tankevurpor, för här är alla andra fruar hemma och blir försörjda av sina män- jag är undantaget från regeln.

Nu har både Connys( Kent) och Fabians( Simon) storebröder kommit på besök.

idag har vi varit uppe på 91:a våningen i Shanghai world financial center och fikat.
Hissen ner tar ca 54 sekunder.

Nu när Sverige besöket här kommit, så kom det även med några presenter.
Det känns nästan som julafton!
Den största- och finaste- överraskningen kom ända från Vänersborg. Det var sötaste kompisen Carin- som i maskopi med Kent- skickade med ett hemligt paket till oss. Det var länge sedan som vi blev så glada, inte över presenten som sådan ( missförstå inte nu, den var jättefin) men att hon tänkt på oss och tagit sig tid med att shoppa och se till att logistiken med att få hit presenten fungerade. Det värmer när man vet att vi snart skall komma hem till vänner som Carin, som finns med oss trots att vi bor så långt hemmifrån.
Så tack Carin- vi ses snart hemma och då skall du få en bamsekram!