ALMco

Bloggen börjar bli lite torftig…det får erkännas. Syftet var att det skulle skildra livet i Kina- och nu är vi ju hemma igen.
Skall bloggen då dö ut, eller handla om livet i stort och (mest ) smått?
Hmmm, har inte riktigt bestämt detta ännu. Några tips, råd eller kommentarer på detta mottages tacksamt. (Ett plus är att man slipper reklam och andra konstiga inlägg som man får på Facebook.)

Vad händer annars? Har haft fullt upp, men kan inte avslöja något förrän om några dagar. Spänning när den är som…. sämst?

Men kan redan nu berätta om en vurpa, hade som tanke att börja äta nyttigt och vara lite mer hälsosam, nu när alla Kinesiska matproblem är ur världen. Och det gick ju bra i teorin, men så ”hittade” jag den här häromdagen:

Som ni säkert observant ser så är den snart slut. Men jag har fått god hjälp av maken till mitt försvar.

Katten Nixon har tyvärr blivit lite reserverad, då han fått tillbringa mycket tid ensam den sista tiden på vår utlandsvistelse. Som tur är har vi snälla grannar som tyckt synd om honom, och både matat och gullat med honom. Så man kan ju säga att han har gått upp en viktklass ….men det är inget som egentligen spelar roll nu när det börjar bli kallt ute.

Vanligtvis så pratar Nixon ganska mycket, och han är inte sen med att hoppa upp i knät för att gosa. Men det har tagit en vecka innan han kommit tillbaka till något som liknar sitt gamla jag…
Men ikväll kom han in och var lite pratig igen, så förhoppningsvis är han snart tillbaka i sina gamla vanor.

Idag var det dags att kratta upp alla löv på framsidan. Eftersom vi inte brukar vänta så här länge med att kratta upp, utan brukar göra det på två omgångar annars vid denna tiden på året, så blev det ganska mycket löv på en gång. Så fram med bilkärran för att fylla den.

Fabian hjälpte till duktigt, han tömde i löv och klättrade runt i kärran och plattade till löven för att få plats med allt.

Helt plötsligt ropar maken till att Fabian skall backa undan från kärran, och några sekunder senare brakar det till -och kärran far iväg till andra sidan gatan
Grannens 20 åriga dotter har kört rätt in i kärran, för hon tyckte tydligen att det var en smart ide att köra iväg med framrutan helt igen immad– och uppenbarligen med noll sikt.
Hur oansvarig får man vara!!??!!
(Läs korkad. Och Nej- jag har inga som helst problem att uttrycka mig med med detta ord när det gäller dagens händelse. Och det tror jag ingen annan med någorlunda ansvarsmekanism inkopplad tycker heller)

Hade Fabian varit kvar vid kärran, hade denna dag slutat i en katastrof. Nu verkar det som om han – och vi- hade änglavakt, och det är vi väldigt Tacksamma för!!

(Vad är det med oss och dessa 20-åringar som inte verkar ha sunt förnuft?)

Tjejens pappa var inte glad, varken över den oerhört klantiga körningen, skammen över sin dotters beteende eller bilens mosade front.
Och allt för att hon var lite sen till en klipptid….

Idag har vi skämt bort och kramat Fabian extra mycket.
Tänk att lilla Trollhättan hade lika stora trafikrisker som Shanghai…!

Apropå att skoja och göra livet lite roligare( för oss i alla fall).
Kommer ni ihåg inlägget: 4, Sista dagen på Q?
Nu har Mat sett planschen som vi satt upp på hans arbetsplats, så det är riskfritt att publicera bilderna..

Enligt de meddelande vi skickat till varandra, har han dock plockat ner den och tagit hem den för att” visa sin familj”. Ett Brittisk väluppfostrat sätt att komma ur en knivig situation

Och här kommer en bild på några av våra kollegor:

Nu är det verkligen höst här hemma, och naturen är fylld med vackra färger.
Trots att vi saknar det sköna vädret i Shanghai, är det mysigt att vara hemma. Vi har varit ute vid kusten och gjort lite studiebesök de senaste dagarna, och det är allt bra sköönt att andas frisk och härlig luft trots lite regn och blåst.

Idag har vi varit på tippen med ett helt lass på bilkärran med saker jag rensat ut ur garderober, skåp och lådor. Känns skönt att göra sig av med gammalt och få en liten omstart.

Ute är det fullt med löv på tomten, men tyvärr är trädgårdstunnan redan full då vi fick klippa häcken i lördags. Har vi riktig tur kommer det en stark vind som blåser bort alla löv…men förmodligen får vi snällt kratta upp dem själva frampå. Vackra färger är det i alla fall

Så kom då hemresedagen, och vi var färdiga att ge oss av. Förutom Ida som slarvat bort sitt pass, och därför inte kunde flyga hem som planerat.
Flyget hem gick över förväntan bra, resan tog 18 timmar och vi var vakna i 20 timmar innan vi äntligen fick somna i våra egna sängar. Men det kändes inte jobbigt konstigt nog, fast det var skönt när Kent hämtade oss på Landvetter och det inte var så lång bit kvar på resan.

Så har vi då varit hemma en helg, och börjar så smått komma i ordning. Att komma hem efter alla månader kräver en del arbete. Bilarna skall fixas, alla väskor skall packas upp, posten skall öppnas och kollas, det skall fixas i trädgården och städas i huset. Eftersom vi hade med oss 7 resväskor hem, måste lika mycket rensas ut. Så 5 sopsäckar kläder och en hel del grejer ligger nu i källaren och väntar på att bli körda till tippen. Skönt att vi skall vara lediga allihopa en vecka innan jobb och skola drar igång, så vi får grejat klart tillsammans innan ”världen” tränger sig på.
De flesta vi möter och pratar med undrar har det varit. Ja, vad skall man svara på det? Svaret kan bli en mening eller en timma långt.
Men det är skönt att vara hemma igen!

Det är först nu, när man landat lite, som dessa månader börjas att bearbetas. All stress och irritation man samlat på sig, alla intryck, allt nytt man lärt sig kommer att ta lite tid att processa. Allt strul vi haft med barnflickan, husvakten, hyresvärden i Shanghai och jobbet på Q har varit en utmaning i sig. Läxan vi tyvärr lärt oss är att nästa gång ha skriftliga avtal och inte lita på ungdomar och deras prestationer

När vi frågat kompisar och grannar vad som hänt under denna tid, blir svaret: inget speciellt. Så det verkar inte som vi missat speciellt mycket!?!

Något som känns helt underbart är att få äta viss mat igen!
idag unnade vi oss pizza, och det var gott.

Så har den då kommit, den sista dagen på det här äventyret. Tiden har gått oförskämt fort, fattar inte vart alla månader tagit vägen!
Shanghaivädret är skönt, precis som man vill att det skall vara.Som en svensk sommar bör vara!

Fiskarna i dammen ute har det skönt, hemma är det frost på nätterna och de hade stendött i den temperaturen.

Idag har vi packat, packat,vägt och packat. Och rensat, gett bort massa saker och rensat lite till.Begriper inte hur vi kan ha samlat på oss allt detta på dessa månader?!
Vi fick ta en tur till marknaden för att köpa extra väskor..

Här sätter de Bling bling på allt som går:

Efter några timmar var allt i alla fall packat.Phu!!
sedan upp till Anna igen med mer grejer. Stackare, hon har att göra i flera dagar när hon skall packa upp allt.
Nu dax att bada och sedan sova. Imorgon kommer taxin tidigt.

Idag märktes det tydligt att det är national holidays här- det var trångt i tunnelbanan! Bilden visar där det inte var riktigt packat. Vi tog en sväng till Nanjing road, och det var trångt!

Såg den här reklamen som känns lite fel för oss västerlänningar:

Efter en god lunch på Latina, åkte vi hem mätta och belåtna.De har ett kul konstverk i trappan :

Sedan kom Zarin och Rickard upp ett tag. Det börjar se tomt ut i lägenheten nu efter att vi röjt ut en del.

Sedan upp en sväng till Anna & co

Idag har vi varit runt i och handlat på Pudongsidan. Fick äntligen köpt ett nytt batteri till min Samsung.
Sedan kom Ylva och barnen över på finfika- Ylva hade bakat jättegoda bullar som hon bjöd på. Så gulligt!


Barnen slängde sig mätta i soffan och tittade på film

vi har börjat packa och röja ur alla saker som skall ges bort i lägenheten. HUR kan man samla på sig såå mycket under relativt kort tid?