ALMco

Dagens inlägg är en “hiss” då det gäller svensk radio. Och det är mycket text och lite bilder, så orkar du inte läsa så scrolla vidare.

Jag fick ett mail igår, innehållandes en glad och överraskande nyhet. Mer om detta kommer efter helgen, för jag vet inte om det är en hemlighet just nu. Men i mailet stod det även att personen ifråga ändrat sitt sätt att vara efter att ha fyllt 40. Att vissa beteendemönster förändrats- och till det bättre enligt oss båda.

Och ja, så är det kanske om man stannar upp och analyserar en stund. Man förändras med tiden, och förhoppningsvis likt ett vin, att man mognar till något bättre. Ibland kan jag göra saker- speciellt här i Kina- och plötsligt inse att jag liknar min mamma. Att jag gör samma saker som hon gillade att göra, och att DET om något måste innebära att man faktiskt blivit medelålders. Medelålders är ett ord som skrämmer många. Fabian säger ibland att jag inte skall oroa mig- nu när jag är så gammal- för han skall t ex hjälpa mig över gatan när vi skall gå till affären. Att han kommer att ta hand om mig. Nu tror jag i och för sig att det mer har med hans vilja att vara stor, duktig och självständig att göra mer än med min ålder. Men jag trivs med mig själv och min ålder, och skulle inte vilja bli 20 igen för allt i världen. Nåja, kanske 30 om jag skall vara ärlig, men det har mer med åkommor och slitna kroppsdelar att göra..

En sak som mamma gillade- och som jag gör genom olika orsaker här på jobbet- var att lyssna på Sommarpratarna på radion. Då var man tvungen att lyssna i realtid, och inte genom Pod sändningar som jag gör, så jag har en mycket större frihet. Varje dag går jag in i radioarkivet och väljer ut någon att lyssna på, lite som att gå bland plockgodis i affären. Detta arkiv är en gruva av visdom, humor, lärdomar och ledsamma upplevelser. Jag har suttit vid mitt skrivbord, bland excell listor och databaser och skärmat av mig i kontorslandskapet med allt kinesiskt pladder, med svensk nutidskultur när den är som bäst. Vissa personer är givna att lyssna på- Jonas Gardell, Fredrik Lindstrand, Mia Skäringer, Hans Rosendahl, Johan Wester och Petter Stordalen. Säkra kort som levererar och är underhållande, men även får tankar att mala om viktiga frågor. Sedan har det varit en del positiva överraskningar och även några nya bekantskaper- Lars Lerin, Annika Andersson, Louise Linder, Filip Hammar, Lasse Kroner och Kristian Gidlund. Vissa sommarprat har riktigt trängt in och berört, precis som det egentligen skall göra när man kommer under ytan och någon faktiskt utlämnar sig så i offentligheten. Vissa tycker jag har varit så modiga, då de berättat väldigt privata och jobbiga saker. Gidlunds program som handlade om att dö långsamt av cancer borde alla ta sig tid att lyssna på, vi som alltid stressar på och tar allt i livet för givet.

Vilka intressanta liv dessa personer har levt, och de får noga välja ut några händelser av alla att berätta om under 1 timma och 30 minuter som programtiden är. Själv skulle man väl vara glad om man med mycket kallprat lyckades fylla en halvtimme. Och den mesta av tiden skulle i ärlighetens namn handla om andra, nämligen Fabian och Conny:/ Hej och välkommen till mitt sommarprat, jag är en medelålders kvinna som inte gjort något spännande alls för mänskligheten och som skulle kunna heta Lagom i mellannamn. Visst har livet gett mig en del käftsmällar, men det gäller faktiskt alla andra i världen oxå- för där är det ingen som är förskonad. Jag gillar att skratta, göra roliga saker, umgås med intressanta personer och äta chocklad. Precis som alla andra med andra ord. Tack och hej-och nu över till radiosporten.

Fast på ett sätt är det ganska skönt, för jag skulle verkligen inte vilja ha vissa av sommarpratarnas erfarenheter i bagaget. Och inte deras bekräftelse behov heller för den delen. Istället märker jag att ju äldre jag blir, desto mer anonymt vill jag leva. Precis som mamma, som stilfullt drog sig tillbaka och helst satt med näsan i en bok eller lyssnade på radion när hon var 55 år. Och hennes liv skulle ändå lätt kunna fylla ett helt sommarprogram med små underfundiga och intressanta andektoter. Nä, jag liknar nog mer Tjuren Ferdinand nu i mogen ålder- jag vill helst sitta under ett träd och fundera och lukta på blommorna…!

Men får ni en stund över, så rekomenderar jag er alla att gå in och lyssna på ett eller flera program- det är väl investerad tid.

Det är inte bara jag som har haft klippningsproblem i helgen. Li som sitter i modulen skulle oxå bara toppa håret, och hon blev av med ca 1 dm hon med. Och hon är ändå kinesiska och har inga språkproblem!

I entren till jobbet luktade dett härligt av liljor i dag, de har alltid vackra blomster arrangemang som byts varje vecka.

Taxi chaufförer vill inte använda bälte, men de får böter om de inte har det. Så då tar man och drar ut en del av bältet, sätter en tandpetare som stopp- och så kan man bara hänga bältet över axeln så det ser bra ut…Hepp!

Idag tänkte jag att jag skulle gå till Frissan, nu var det några månader sedan jag klippte mig. Vi har en salong på området, och den är säkert dyr då det bara bor rika människor tänkte vi, men vi gick förbi på vägen från affären.En klippning med hårtvätt och föning kostade….. hela 68 rmb. Och det är aldrig väntetid i Kina då det gäller att besöka salonger och dylikt.
Med hjälp av Google translate på Ipaden kom vi fram till att jag bara ville toppa håret, att det max skulle klippas 2 cm. Bra så.
Det började bra, med kanske 3-4 cm i nacken- men ok jag har ju en doserad frisyr som skall vara kortare i nacken och med lång längd framtill.
Men sedan blev det som det brukar bli i kina- lite lost i translation….!!

Det blev en ”kina page”- eller Hedvig frisyr som man även kan kalla det.

Connys kommentar var att: det är ju tur att håret växer ut.
Och ja, det gör det ju, men det har tagit några år att spara ut den längden som jag hade.
Men , men – man måste våga testa saker- och ”ingen minns en fegis”

Och kort hår är ju praktiskt när det är 39 grader varmt….eller hur!?!
( att jag är osminkad och svettig på bilden bjuder jag på)

Att vi tycker kineser är lite knepiga skall vi inte sticka under stolen med. Men till och med J. Dyer Ball (1847-1919) uttrycker detta genom att skriva: Kineser är oss inte bara fjärran på jordklotet, utan våra raka motsatser i nära nog varje handling och tanke. Känslan är med all säkerhet ömsesidig
Vi har väldigt olika uppfattningar om vad som är ett bra uppförande, och därför leder det ofta till kulturkrockar vid olika möten. Men som expat har man lite svårt med all trängsel, spottandet, allt TUTANDE och att alla pratar högt. Många västerlänningar irriterar sig att på att det inte finns en kökultur här som hemma.Lokalbefolkningen tränger sig före i affärer och vid bussar och tunnelbanor.De kastar sig in i hissar innan de som skall gå av hunnit lämna den.Detta gäller även i trafiken, där förarna skapar sina egna regler. När man påpekar detta uppfattas det som obegriplig kritik, för ” om jag inte tar för mig, hur skall jag då få det jag vill ha?” Men det är klart, är man en miljard människor som skall dela, så kanske det inte är så konstigt…
Innan OS 2008 började regeringen med en kampanj för att Kineser skulle lära sig att köa, och de har lyckats ganska bra med kökampanjen ( som man körde den 11:e varje månad- då loggan passar till detta datum) för här i Shanghai är det inte så bedrövligt nuförtiden. Centralregeringen försöker även förbättra ryktet av Kineser utomlands, samt att göra livet lite mer drägligare på hemmaplan genom olika kampanjer och regler. De har till och med inrättat ett ”office of the spiritual civilization development steering commission” som utfärdar information som kineser kan lära sig av.

En annan sak som är jobbigt, är bristen på service. För inte så länge sedan bemöttes i stort sätt alla frågor om betjäning med ett :Meiyou!!
Meiyou betyder i vardagstal ”Nej” men kan även översättas med ”inte ha” eller ”det har vi inte även om det står på hyllan men jag vill inte betjäna dig för jag tycker mitt jobb är tråkigt- och jag vill inte prata med en utlänning”. I affärer har det dock blivit bättre, för de har förstått att man måste betjäna för att tjäna pengar. Idag kan man istället på många ställen höra ”Huanuying guanglin” när man kommer in, d.v.s Välkommen.

Ett sista inlägg om henne, men idag var det att titta på Såpa serie på smartphonen och äta godis. Hon är så inne i detta, så hon märker inte att jag fotar henne.

och så var det BH försäljning på lunchen igen.

skall man se det som en löneförmån att ha underhållning på toa?

Det händer en hel del underliga saker på damtoaletten, som killarna inte helt enkelt tror på när jag berättar- för det verkar aldrig vara något på herrarnas.En dag var det t ex BH försäljning.
Städtanten på vår toalett gör allt från att läsa tidningen, göra sig iordning i håret, ha konversationer med andra ( som då sitter med öppen dörr och pratar) samt att sitta och sova( hon snarkar duktigt). Idag var det skönhetsvård, med grundlig insmörjning av ansiktet. Och den här gången passade jag på att fota faktiskt…!

För en Kines är det inget konstigt att fråga om saker som vi i Sverige kanske inte direkt gör till folk. Att fråga vad någon tjänar, eller hur gammal man är upplevs inte som nyfiket eller påträngande, utan det kan till och med en taxichaufför undra helt appropå. Inte heller tycker de att det är konstigt att fotografera Fabian, eller gå bakom honom och ta i honom, och då helst i hans hår. Och då pratar vi inte en snabb liten klapp på huvudet, utan de kan gå med flera meter och känner på hårkvaliten genom att riktigt köra in fingrarna i kalufsen. Fabian är väldigt tålig, men ibland sätter vi på honom en keps när vi åker till Puxi sidan för att han skall få vara lite i fred. Idag så kom det en mor/farfar och föste ihop sitt barnbarn med Fabian för att fota. Han kunde inte ett enda ord engelska, men pratade på glatt ändå.Man kan ju tro att pojkarna känner varandra, men hela mötet varade bara max en minut, sedan kom tunnelbanetåget och vi hoppade på tåget för att åka hem.

I veckan var Fabian och Ida på insektsmuseumet som ligger vid Perl Tower. Där hade de även andra djur och lekutrymmen.

Vägen dit var varm, här får vi använda paraply för att skydda oss mot solen.

Idag kom Fabian och hämtade oss från jobbet, och då passade vi på att gå till en restaurang vi precis har upptäckt som har jättegod mat. Dessutom har de mysig inredning, gillar de originella flask lamporna. Om det är kunderna eller personalen som fått dricka så mycket vin för att få till alla lampor, kan man bara spekulera om.

Vi bor i ett av Shanghais bättre områden, med tämligen dyra lägenheter och hög hyra. Nu finns det tyvärr inget likhetstecken mellan kostnad och service i Kina.

Vi har haft ganska mycket problem med olika saker sedan vi flyttade in, och har fått lägga mycket fritid på att ringa och ringa och maila för att få saker åtgärdade.

Det senaste är att det- eftersom det är väldigt fuktig luft så sommaren- är lätt att få mögelproblem i lägenheterna. Hyresvärden ansvarar för att använda mögelmedel i duschar etc. och det kan man väl säga inte har levererats….

Då siliconet inte går att få ren, skulle det komma en snubbe och byta det. Bra så.

Döm om vår förvåning då vi kom hem till detta;

Istället för att ta bort den gamla siliconen och rengöra, så kladdar man över ny och hoppas att ingen märker någon skillnad- eller så var personen i fråga kanske blind. Svårt att avgöra, men sååååå mycket enklare vårt liv skulle varit om vi likt de andra svenskarna valt att bo på hotell….

Igår kom det en ny person som fick avlägsna allt.

Gör om gör rätt!!

Tunnelbanetågen är så långa så man inte ser till sista vagnen. På en utav stationerna fick jag en bra bild hur långa de är, för perrongen är lika lång som tågen.

En annan grej med Kina är ju att logiken inte finns. I taxi bilarna snurrar det reklam på skärmen i nack stöden. Det börjar alltid med en liten snutt med att man skall spänna fast säkerhetsbälterna. Och det är ju bra. Lite suddig bild, men ni ser vad jag menar:

Problemet är bara att det i 90% av fallen inte finns några bälten i bilarna.

Annars kan man ju alltid ta sig fram lite mer gammaldags.

När man fyller på pengar i bankomater, så ser det lite annorlunda ut än i Sverige.

Man kan även notera att klädkoden är lite annorlunda. Två har uniform, varav den ena hade gummistövlar. De andra hade shorts och T-shirt- och alla hade skottsäkra västar och hjälmar som fina accessoarer.

Idag har vi varit på Shanghai Tech museum. Där fanns uppstoppade djur, robotar, rymdraketer, miljöbilar, insekter och en massa annat.

Idag har vi varit och köpt en kamera till Fabian, då han tyckte att det var orättvist att Conny fick en ny när vi var i Hong kong. Priserna på elektronik ligger på nästan samma nivå som i Sverige, tyvärr- så några fynd kan man inte göra.

Fabian fick valt en jättebra modellsom passar barn, för det inte finns någon stor lins som man kan sätta fingeravtryck på. Annars är den som vilken digitalkamera som helst, med zoom, blixt och stor display på baksidan. Men det bästa av allt är inte elektroniken och att man kan ta över 500 bilder….nä det är att det är ELDSFLAMMOR som mönster på den. Tänk vad härligt det måste vara att vara 5 år och så lätt att imponera på

Idag har vi varit och tittat på ett av de tempel som finns här i Shanghai. Mitt bland skyskrapor och trafik ligger detta, som en liten oas mitt i storstadslarmet.

Hela innergården luktar gott av rökelse som buddisterna kan köpa och bränna upp undertiden de ber sina böner. Den fanns i prisklassen 20- 998 kr- så det var bara att välja hur mycket pengar som skall eldas upp.