Vilka plus finns det då med att bo här.
Ja, inte de som man först trodde, att det skulle vara roligt och lärorikt att
umgås i-och med- den kinesiska kulturen. Att vi skulle ata god mat i trevlig miljö,
och sitta ihop med lokalbefolkningen och surpla Te. För inget av detta har
hänt, och kommer inte att hända heller den tiden vi är kvar- och då är det inte
vi som sätter käppar i hjulen…
Men det finns vissa saker som har varit
väldigt mysiga.
Lyxen med att bo centralt i en storstad,
med pooler och grönområden på gården. Att bo så centralt med känslan av att bo
på ett badhotell, utan att det egentligen känns jobbigt med storstadsbuller,
och till och med ha gångavstånd till
centrum och alla turist sevärdigheter.
Här måsta man även rada upp det som är uppenbart-
Vissa kulturella upplevelser i form av
udda platser och annorlunda byggnader.
Billig och lätttillgänglig massage/spa
vård och frisörbesök.
Billiga kläder och saker, taxiresor och
restaurangbesök. Check!
Vad finns det mer då?
Att få jobba ihop med C är en sådan grej,
som många säkert tycker är konstigt. Men att kunna småprata lite de gånger vi ses under en dag och luncha ihop de
dagar det funkar i våra agendor är vardagslyx. Vissa arbetsuppgifter har vi
kunnat lösa tillsammans, då han är
drivningsansvarig och jag har tillgång till information i datasystemen. Att få prata av sig då
frustrationen varit hög, med den personen som man tycker är den vettigaste på
planeten har varit en bidragande orsak till att man har orkat vissa veckor.
Fast det behövde vi ju inte åka till andra sidan jorden för(!). En annan bra sak på jobbet här är att vi kan
prata om vad som helst ganska öppet, då ingen som sitter i vår närhet förstår
svenska. Det är något som vi får se upp med när vi kommer hem, så vi inte
fortsätter att kommentera saker till varandra så här bekymmersfritt 
När det gäller att kommunicera på jobbet
är det faktumet att vi hela tiden pratar engelska något som jag gillar . De
första veckorna var man lite stapplig och typisk svensk med att allt skall vara
grammatiskt riktigt, men när det lossnar och vi till och med kan skämta ihop
med britterna, känns det att språkkunskaperna faktiskt utvecklats ett skutt.
När man inte ens tänker på att man pratar engelska på möten och med kollegor,
och när det ibland är enklare att komma på det engelska utrycket än de svenska
orden- det är lite kul.
Vad finns det mer på plus sidan? Vissa
arbetskamrater, och deras sköna humor. Möten, där vi skrattar tillsammans åt
dråpliga skämt, som bara vi som sitter i samma båt förstår. De små spratten och
gliringarna, alltid med glimten i ögat och aldrig elakt menat.
En sådan grej, som jag måste ta upp här på
bloggen – är Martins jokersmile. ( Martin heter faktiskt Martin i
verkligheten, men vill för övrigt vara anonym och kommer inte att ställa upp på
bild)
Varje morgon sedan ett par veckor tillbaka
får jag mig ett gott skratt på morgonen. Martin kommer in på kontoret lite så
där lagom morgontrött och sur varje morgon. Men när han passerar våra skrivbord,
så låtsas han spänna upp mungiporna med imagenära gummiband till världens smile. Han ser ut lite som
Jokern i Batman, lagom psyko-hysteriskt glad. Och precis innan han passerat oss
helt, åker mungiporna ner likt en felvänd banan. Och faktum är att denna charad
har en positiv inverkan, för vi kan inte hålla oss för skratt när han utför
detta återkommande morgonmoment.
För det är faktiskt som devisen säger- Man
har inte roligare än man gör sig – och folk som bjuder på sig själva är alltid
uppskattade var man än befinner sig på jorden.
