En månad kvar. Eller 17 arbetsdagar.Perspektivet beror på om man ser det utifrån
yrkes eller privatliv.Dags för en liten Pre- sammanfattning om livet
på andra sidan jorden:
Nu har September kommit. Hösten har börjat,
även här i Shanghai.
Temperaturen ute har på mindre än en vecka gått
från bastukänsla till att ha blivit …skön. Det är dax att återigen börja sitta
ute och äta på lunchen, precis som vi kalla nordbor gjorde den första månaden
här. Då med fleecejackor på oss visserligen, nu kan vi sitta i kortarmat. Då
började vi lära känna våra nya arbetskamrater, nu har vissa åkt hem- eller är på
väg hem- och nya har kommit i deras ställe. Nu är det vi som är veteranerna, som
vet vilka tricks och trix man kan ha nytta av. Nu vet vi vilka nybörjarmisstag
man inte skall göra, och som vi- då vi inte haft det stöd som hade varit bra att
ha- naturligtvis duktigt klampat in i. Vilka frustrationsmoment som hade varit
klokt att undvika, och som vi istället upplevt gånger 2.
Har vi upplevt en
massa roliga saker, lärt oss nya saker, utmanat vårt invanda beteende och fått
en del nya klokheter? Absolut. Har det varit en dans på rosor och solsken varje
dag? NEJ!Den sista perioden trodde vi skulle bli lite smidigare, att vi skulle
få en enklare tillvaro. Och ja, vissa saker har fallit på plats. Men som alltid
strävar naturen efter balans, så om det löser sig med vissa Kinaproblem så får
man strul i Sverige istället. Och när man sitter mitt i problemen, är det inte
speciellt roligt. Men efteråt kan man i alla fall säkert konstatera
att:
· Livet inte är statiskt i alla fall.
· Och att man utvecklat en bättre lösningsförmåga.Och lärt sig andas och
räkna till 100.
· Att det som inte dödar härdar.
· Och att om 10 år kommer vi säkert att kunna skratta åt vissa eländiga
saker.
Vad har jag då lärt mig under den här perioden?
För det är ju därför man byter miljö, går
utanför sin komfortzon, söker sig till mer okända miljöer. För att lära sig nya
saker och utvecklas. Att försöka fila på sina fel och brister, göra dem liiite
mindre och utvecka de goda egenskaper som faktiskt fastnat genom livet. För det
är ju som Mark Twain redan kommit på för en evighets sedan:”Även om man är på
rätt spår, så blir man överkörd om man bara sitter still”.
Jag tror inte att jag tillhör de mest
rutinbundna indivierna, som inte vågar testa, undersöka eller smaka på livets
olika äventyr. Jag har försökt att bredda mina vyer genom att uppleva världen
genom många resor, läsa all möjlig litteratur, lyssna på olika sorters musik ,
umgås med många olika sorters personer och jobba inom olika yrken och områden.
Har genomgått separationer, flyttat några gånger, förlorat föräldrar och
syster, hittat den stora kärleken , fött vår son,pluggat (igen) som vuxen,
trasslat mig ur knepiga situationer, gjort några svåra val och bott i en
främmande miljö.
Insikten jag kommit till efter våra månader här
i Kina är att jag nu i början av medelåldern inte alls är den person jag todde
att jag skulle vara. Att jag inte alls tycker det är charmigt med vissa av
livets små nycker. Att kulturella skillnader inte alls alltid måste vara en
positiv erfarenhet. Att jag inte alls är sådär hääärligt social, som gillar att
umgås med alla möjliga och omöjliga personer hur och när som helst. Att jag inte
helt okritiskt tar till mig andras tankar och ideer-vare sig privat eller på
fritiden. Att jag inte vill vara öppen för alla knasiga erfarenheter man
kan skaffa sig utmed livets väg. Att jag inte tycker det är spännande med allt
galet och annorlunda som finns i världen.Så är det,även om jag nu riskerar att
bli sedd som politiskt okorrekt, speciellt av dem som är under 25 år- det är jag
fullt medveten om!
Det jag ,nu mer än någonsin, vet är att jag
verkligen uppskattar livets stora som små glädjeämnen. Att jag gärna vill ha det
bekvämt, att vardgslyx är undervärderat. Att Sverige har ett enastående socialt
system som formar och skapar trygga individer. Att jag är präglad av min
uppväxt, och den kunskap jag fått med mig- både då det gäller bashygien som att
kunna hantera komplexa problem. Att jag inte behöver andras gillande för att
veta vad jag skall göra eller säga. Att jag klarar mig rätt bra i världen, bara
genom att vara den jag är. Att humor är en universell, och viktig, egenskap som
vi borde odla mer. Att kärleken är det viktigaste vi har. Att det alltid kommer
att finnas personer som vill ha, men inte ge, och att man bör kapa kontakten med
dessa tidigt. Att inte bli lika upprörd när man möter puckon längre( fast det
här är fortfarande svårt). Att säga nej mer. Att vara bättre på att ge folk
beröm. Att sniffa upp guldkornen istället för att lägga tid på volym. Listan
kan göras hur lång som helst.
Men vad har jag då verkligen lärt
mig?
· – Använda knepiga toaletter och Blunda när folk inte tvättar
händerna.
· – Att äta det mesta med pinnar( och dessutom med bättre bords skick än
lokalbefolkningen har många gånger)
· – Klara av att gå över en hårt traffikerad gata med livet i
behåll.
· – Att pengar och kropps språk löser det mesta.
· – Det är medmänniskorna och inte motmänniskorna man skall lägga sin tid
på.
· – Att tutan är den viktigaste detaljen på en bil.
· – Förstå konversationer på knepig engelska.
· – Jobba på ett multinationellt företag+ vilka problem det faktiskt kan
innebära.
· – Att ha en mer avslappnad inställning till många saker.
· – Att veta hur det känns att vara annorunda.( ja, mer än vad jag redan är i Sverige)
Vissa saker man egentligen redan vet, blir
ordentligt bekräftade när man förflyttar sig från sin trygga tillvaro. Man är
mer känslig för folks mindre goda egenskaper då man är utanför sin normala
miljö. Man blir även gladare över trevliga överraskningar. På ett sätt blir man
mer ödmjuk, men samtidigt mer sparsmakad och bestämd över vad man inte
gillar.På ett annat sätt blir vissa saker mindre viktiga. Visst kommer vi säkert
att komma tillbaka lite till våra gamla hjulspår när vi kommit hem, men helt
samma kommer säkert inte att bli. Det kan det inte bli.och nej, det är inte läskigt( som vi fått frågan om) att flytta iväg till ett annat land.
Man skall inte vara rädd, men vara rädda om
varandra.
