Att vi tycker kineser är lite knepiga skall vi inte sticka under stolen med. Men till och med J. Dyer Ball (1847-1919) uttrycker detta genom att skriva: Kineser är oss inte bara fjärran på jordklotet, utan våra raka motsatser i nära nog varje handling och tanke. Känslan är med all säkerhet ömsesidig
Vi har väldigt olika uppfattningar om vad som är ett bra uppförande, och därför leder det ofta till kulturkrockar vid olika möten. Men som expat har man lite svårt med all trängsel, spottandet, allt TUTANDE och att alla pratar högt. Många västerlänningar irriterar sig att på att det inte finns en kökultur här som hemma.Lokalbefolkningen tränger sig före i affärer och vid bussar och tunnelbanor.De kastar sig in i hissar innan de som skall gå av hunnit lämna den.Detta gäller även i trafiken, där förarna skapar sina egna regler. När man påpekar detta uppfattas det som obegriplig kritik, för ” om jag inte tar för mig, hur skall jag då få det jag vill ha?” Men det är klart, är man en miljard människor som skall dela, så kanske det inte är så konstigt…
Innan OS 2008 började regeringen med en kampanj för att Kineser skulle lära sig att köa, och de har lyckats ganska bra med kökampanjen ( som man körde den 11:e varje månad- då loggan passar till detta datum) för här i Shanghai är det inte så bedrövligt nuförtiden. Centralregeringen försöker även förbättra ryktet av Kineser utomlands, samt att göra livet lite mer drägligare på hemmaplan genom olika kampanjer och regler. De har till och med inrättat ett ”office of the spiritual civilization development steering commission” som utfärdar information som kineser kan lära sig av.
En annan sak som är jobbigt, är bristen på service. För inte så länge sedan bemöttes i stort sätt alla frågor om betjäning med ett :Meiyou!!
Meiyou betyder i vardagstal ”Nej” men kan även översättas med ”inte ha” eller ”det har vi inte även om det står på hyllan men jag vill inte betjäna dig för jag tycker mitt jobb är tråkigt- och jag vill inte prata med en utlänning”. I affärer har det dock blivit bättre, för de har förstått att man måste betjäna för att tjäna pengar. Idag kan man istället på många ställen höra ”Huanuying guanglin” när man kommer in, d.v.s Välkommen.
