….och jag är helt slut i ”hövedet”. Inte nog med att det är helt ny termenoligi för mig (L8) då det gäller fackspråk och att alla pratar engelska- det är en flora med olika dialekter och varierande språknivåer. Idag satt jag med på ett telefonmöte med en firma i Indien- och förstod ingenting då engelskan var mer åt det knackiga hållet. Det var lååånga 2 timmar kan jag meddela. Nyttigt att känna sig som ett spån …men frustrerande smiley.

Alan – som är min brittiska chef- är förmodligen släkt med Duracellkaninen. Han jobbar minst 10 timmar om dagen, springer mellan olika möten hela tiden och pratar snabbt( givetsvis med dialekt).

Conny har det bättre på sin flank- han har svensk chef, kan hur allt fungerar ganska bra och har än så länge inte råkat ut för allt för krångliga språkförbistringar.

Nä, livet är inte rättvist !